18 oktober

Det känns verkligen som att jag befinner mig i en negativ spiral.
Efter att ha haft kvalitetssamtal och medarbetarsamtal blev det extra tydligt. När man, inför chefen, hävde ur sig en kort version av varför man inte varken kan eller orkar ge 100% på jobbet just nu. Ja inte någonstans to be honest. Jag känner att jag inte kan ge 100% någonstans. Inte som mamma, inte som fru, inte som kollega, inte som vän.
Allt man gör är att försöka överleva till nästa dag och hoppas att den ska vara bättre. Men det börjar bli träligt alltså, att vakna på morgonen och känna att man hoppas att arbetsdagen går fort så man får åka hem igen. Det är inte det att jag inte trivs på jobbet. Jag älskar det jag gör och jag älskar mina kollegor. Men just nu så känns allt som en belastning liksom. 
 
Efter samtalet igår med chefen så kom vi överrens om att hon skulle kolla upp om det finns någon samtalskontakt att få tag i. Jag har ju stått i kö till psykolog i flera månader nu men jag befarar att det kommer att ta några månader till med tanke på hur långa köerna är.
Sen pratade vi även om en eventuell förflyttning. Det kom på tapeten med min gamla chef, att det kanske inte är optimalt för mig just nu att befinna mig på en enavdelningsförskola där allt ansvar faller på mig. Att få vara på en förskola med fler förskollärare att luta sig emot och dela ansvaret med hade kanske varit en bättre plan. Så hon skulle även kolla upp det. Vilket känns skönt. Det var så skönt att få bolla lite med chefen och veta att hon vill göra det hon kan för att det ska bli så bra som möjligt för alla parter.
 
Knölen på halsen har också börja märkas mer. Den börjar liksom bli röd och det känns typ som att det sticker i den. Var ju på vc i fredags och tog nya prover som jag väntar svar på. Jag börjar bli riktigt trött på detta. Det verkar som att ingen har sett något liknande och dom vet inte vad dom ska göra. Så dom tar prover på prover på prover som ändå inte visar någor avvikande. Jag har under de 8 veckorna jag har haft knölen nu varit till vc/sjukhuset så ofta att jag har fått ett frikort... Men ni förstår ju? Så. Jäkla. Less.
 
Skolan flyter iallafall på. Kursen jag läser nu är ju en förberedande kurs för vårens examensarbete. Jag såg verkligen inte fram emot denna kurs, men hittills har det faktiskt inte varit så illa, Och första examinationen blev godkänd. Nu håller vi på med Examination 2 som är en pilotstudie för kommande examensarbete. Vi ska prova ut den metod som vi har valt och se hur den fungerar. Jag och Kim ska ju göra intervjuer så det är ju inte direkt svårt. Jag har hittat en deltagare och Kim skulle hitta en deltagare. Sen jämför vi våra intervjuer och ser hur det har gått.
Vi satt igårkväll och spånade på ett frågebatteri. Känns skönt att faktiskt komma någonstans. Sen har jag börjat läsa inför en muntlig examination som vi ska ha i Karlstad den 22 november. Det blir en kul dag. Kommer åka nattåg på tisdag kväll, är framme i Karlstad onsdag morgon, vara på campus till kl 17, sen på kvällen ta nattåget hem igen... Det var bara en endagsträff denna gången. Så det bli tufft... 24 h nattåg... Men var gör man inte!
 
Anyways... Hinner inte skriva mer nu. Ska skjutsa barnen till skola/förskola innan det blir stängning på jobbet idag!