31 oktober

Jaha, oktober är slut nu. Helt sjukt.
November börjar imorgon. Året är ju snart slut liksom?!
 
Jeroen är i Norrbotten igen. Och han har äntligen fått skjuta en älg för Bella Bingo.
Jättekul verkligen!
Men denna 1,5 vecka som han är borta nu är skitjobbig.
Känner inte alls för att vara ensam med barnen. Okej, har bara varit ensam med barnen 3 dagar denna veckan so far. Jag jobbade i måndags och tisdags. Då var barnen hos mamma eftersom Edvin var förkyld och inte fick gå på förskolan.
Sen i tisdags efter jobbet hämtade jag dom, och vabbade ons-fre då han var hes och hade hosta. Han är mycket bättre nu och hostar mest på morgonen bara.
 
Idag är det alla helgons dag. Åkte till mamma i förmiddags. Kusinerna skulle vara där hela helgen så min barn var helpepp på att åka dit. Jag gav med mig och vi åkte dit. Vi fick lunch och dom lekte så himla bra. Storbarnen ville sova kvar och Edvin ville följa med hem.
Sen åkte jag därifrån till pappas grav och tände ljus, Edvin satt kvar i bilen då han hade somnat. Jag vet att jag säger det varje år men det är verkligen något speciellt med kyrkogårdar under all helgona-helgen. Så himla fint och rogivande med alla ljus.
 
När jag var påväg hem från kyrkogården så kom världens ångest över mig, och jag fick nästan panik när jag kommit in, tagit av Edvin kläderna (han somnade om i soffan)... Jag tog tag i tvätten som var klar för flera timmar sen. Och jag började storgråta.
Det är liksom för tyst. Det är för ensamt. Jag HATAR att vara ensam. Det har varit en tröst att iallafall ha barnen hemma. Men nu är inte ens dom hemma och jag ångrar STORT att jag inte tog med mig alla 3 hem. Tur jag fick med mig Edvin hem.
 
Nu sitter jag och spelar lite dator för att distrahera mig... Jag vet att det kommer vara samma sak när jag kommer lägga mig.
Har dessutom sjuk hälsoångest just nu. Fick ju urinvägsinfektion i början av veckan så har ätit antibiotika. Och har haft ett tryck över höger sida av ländryggen i flera dagar. Det verkar (peppar, peppar) ha gått över nu. Jag hoppas inte att det kommer tillbaka.
Jag är så himla rädd att det ska vara något strul med njurarna. Är ju rätt känd att ha både uvi, njurbäckeninflammation och njursten... 
Och att det ska bli strul nu när jag är själv hemma med barnen. Hade inte haft lika stort problem bara Jeroen hade varit hemma..
 
Jag ångrar att han åkte. Jag vill ha honom hemma.
Jag saknar honom så groteskt mycket. Jag är inte gjorde för att vara själv.
Denna vecka har varit pest. 
Men men, imorn är en ny dag. Sen börjar vardagen igen med jobb, förskola och skola.
Blir skönt att få dagarna gå lite fortare tills onsdag...