Mindre bra

Idag har inte varit den bästa dagen i mitt liv känner jag... Inte heller den sämsta såklart.
Inatt tyckte Bianca att klocka 2 var en lagom tid att vakna, vara lite ledsen och sen komma in i vår säng för att (vad vi trodde) sova... När Jeroens klocka ringer och han ska gå upp runt kl 6 så har Bianca fortfarande inte somnat... Och inte jag heller... Troligtvis inte Jeroen heller... 
Nu är klockan äver 17 på eftermiddagen och vi har fortfarande inte fått en blund i ögonen. Jag har slumrat i soffan hela förmiddagen och hoppats på lite sömn och även att Bianca skulle somna en stund. Men hon har kollat barnprogram och varit så snäll så... Men jag hade verkligen ingen energi att skjutsa henne till dagis imorse så hon fick vara hemma. Vet inte om dagis skulle uppskatta om man lämnar ett övertrött barn där när man själv "bara" är hemma... Men kändes mest rättvist mot henne också, och kände att jag inte orkade ta den där "jag-vill-inte-åka-till-dagis"-fighten idag. 
Har varit en lugn dag. Har inte orkat gjort nånting, bara legat i soffan typ.
Vi åt lunch och låg lite mer i soffan... Eller okej, vi var ute en stund innan det var dags att åka till barnmorskan igen. Vi plockade lite äpplen som Bianca och Zelda åt av.
 
Hos bm gick det väl bra... Fick lämna nytt urinprov IGEN... Förra gången var jag så glad att proteinet jag hade i urinen då var borta... Det hade idag ersatts med bakterier... Alltså jag blir seriöst galen på det här. Ena dagen är det blod i urinen, andra dagen blod och protein, tredje dagen bara blod igen och fjärde dagen blod och bakterier... 
Så nu har Helene skickat ännu en urinodling och ännu en remiss till läkarn... Får se om nått händer denna gången då, även om mina förhoppningar inte är sådär jättehöga... Inte Helenes heller. Hon trodde att dom skulle råda mig att fortsätta gå till henne och bara höra av mig om jag får några andra symptom...
Blodtrycket såg bra ut, vikten hade gått upp en aning, sf hade ökat med 1 cm, hjärtljudet låg bra...
Så jag får väl vara glad att allt verkar vara bra med bebis iallafall.
 
Som vanligt sprutar det ut ungar i mammagruppen fortfarande... Tror denna vecka har det redan kommit 3 stycken nya... Känns som att det aldrig kommer bli min tur...
Jag kommer säkert få gå över 2 veckor också så inte ens Jeroens föräldrar får träffa honom när dom är här... Ja jag vet att jag låter som en bitterfitta nu, men jag anser att jag har rätt att göra det nu. Det enda man får höra är att man ska njuta av sista tiden nu... Men vad ska man njuta av? Smärtan? Sömnlösheten? Otympligheten? 
Känner liksom att jag har varit gravid färdigt nu. Jag njuter inte längre. Det jag kommer njuta av är att få ha min bebis här, att kunna röra mig utan att det ska kännas som att bäckenet går sönder, att kunna sova på magen... 
 
Äh, nu har jag gnällt klart för idag. Ska sätta in lasagnen i ugnen nu!