24 augusti
Varför? Vad triggade igång det denna gången. Jag vet inte.
Jag vet inte om det är insikten att jag börjar jobba på onsdag.
Eller om det är rädslan för att barnen ska bli sjuka. Pojkarna kändes varma ikväll och Edvin har varit gnällig på seneftermiddagen.
Jag vet att sjukdomar kommer. Herregud, de går ju faktiskt i förskola. Att de klarat 1.5 vecka utan något är ju helt otroligt!
Men jag hatar när de blir sjuka. Sen vi fick Edvin och hela hans sjukdomshistoria under hans första veckor i livet, skrämmer det skiten ur mig. Jag trodde seriöst att Edvin var dödssjuk närhan var 5 veckor gammal. Det var hemskt. Och dödsångesten som följde.
Sen dess så är minsta lilla febertopp skrämmande. Förkylningar där man ligger och lyssnar att ungarna andas osv.
Jag sover dåligt. Jag kan knappt somna utan musik eller ljudbok i öronen. Det tar bort fokus på tankar ett tag. Det får hjärnan att vila en stund.
Min hjärna går ständigt på högvarv. Jag sover, men kroppen vilar inte. Kroppen är trött, men hjärnan är rastlös.
Det är så sjukt drygt. Jag förstår ibland inte hur jag orkar med migsjälv.
Ärligt talat så gör jag nog inte det, haha.
Jag gråter, blir irriterad och frustrerad på mig själv, isolerar migsjälv. Intalar migsjälv att det blir bättre.
När jag kommit igång med jobbet, när vi flyttat osv... Så blir det bättre.
När allt flyter på, då ska jag må bra igen. Då ska jag göra allt det där man hittar ursäkter för att inte göra, för att jag helt enkelt inte orkar.
Då ska jag bli socialare, ringa och umgås med folk jag just nu knappt orkar svara på Messenger.
Folk måste tro att jag är skittråkig. Att jag ignorerar. Familjen måste fan tro att jag försummat dom, glömt att dom finns.
Men det har jag inte. Men jag har fullt upp just nu med mig själv. Med att hålla huvudet ovanför vattenytan.
Att få vardagen att fungera. Att mentalt förbereda mig på att vara ifrån mina barn 5 dagar i veckan igen.
Det kan låta lätt för andra, men för mig är det skitjobbigt.
Och jag VET att de flesta inte förstår.
Och det är okej. Men tro för allt i världen inte att jag glömmer bort er bara för att jag inte svarar i telefon eller på meddelanden.
Jag kommer tillbaka.