biancasmamma.blogg.se

A ska till förskolan imorn oxå. Han ser fram emot det (just nu iallafall).

Igår gick jag ut på middag med Liza. Hon ca så snäll att ta katterna osv när vi var borta.

Var hur mysigt som helst. God mat och en massa skitsnack. Inga barn som står och rygger i tröjärmen, behöver kissa, är hungrig, tjatar osv. Tror vi behövde det båda två.

Idag får Js pappa cellgifter oxå. 

Jag mår så illa. Fick en bild av hans mamma där han sitter på sjukhuset.

Det gör ont ända in i märgen. Jag mår illa. På riktigt. Den där ångestklumpen är tillbaka.

Fyfan, fyfan va jag önskar att dom slapp. Att han slapp.

Jag har nog aldrig önskat mer att jag kunnat hjälpa någon (förutom min egen pappa).

Jag har aldrig känt mig mer hjälplös. 

Jag tänker på Biancis. Hur hennes lilla 7-åriga hjärta kommer att gå i tusentals bitar när Opa blir sämre. Och det finns INGET jag kan göra för att förhindra det. Det kommer ske förr eller senare.

Jävla äckliga sjukdom. Förstör livet för så många.

Jag hatar cancer. Fyfan va jag hatar cancer.

Fyfan va jag hatar att 2 av de männen som varit och är såna förebilder för mig och min familj drabbats av detta helvete.

Jag blir så ledsen. Samtidigt som jag vet att det är jag som måste stå upp nu.

Jag måste hålla ihop, för mig själv, för Jeroen och för barnen.

Jag måste vara stark. Jag har inte råd att förlora mig själv igen nu när jag väl kommit på banan igen.

Jag klarar det. Jag håller ihop. Jag orkar.

Igår fick jag till och med till en bild där jag känner mig vacker. 

Men nu ska jag se en film innan det är dags för lunch, sen hämta Biancis och Lillsan som ska leka i eftermiddag!