27 augusti
Nu var det länge sen igen.
Ville nog mest bara kika in och säga hej, och att vi lever.
Barnen är hemma och är förkylda (igen). Har tack och lov varit lungt med sjukdomar under sommaren och semestern.
Nu är vi tillbaka i vardagen igen. Alla är tillbaka på jobb, skola och förskola.
Pojkarna har ju bytt förskola. Inskolningen gick superbra, inga problem alls och alla pedagoger är SUPERGULLIGA! Verkligen känner mig trygg att lämna barnen där.
Och förra veckan gick dom ju första "riktiga" veckan. Gick superbra att lämna alla 5 dagar. Inte ens ett litet grin.
Jag är tillbaka på jobbet, jobbar fortfarande 80%, vilket jag tycker känns bra.
Jag jobbar 5 dagar i veckan nu så får kortare dagar. Känns bäst för både mig och barnen. Även om jag känner mig rätt skyldig för att J måste dra det tyngre lasset med att jobba 100%.
Men jag är inne i en lite sämre period nu igen.
Mycket nere, har inte riktigt lust med nått, inte riktigt lust att prata med nån, lättirriterad osv osv....
Vet inte. Känner mig liksom ledsen, fast ändå inte. Känner mig deprimerad, fast jag borde njuta av solen innan höstens mörker kommer. Jag borde njuta av livet liksom? Varför gör jag inte det?
Känns lite som jag bara står på samma ställe och stampar...
Sover som vanligt, men känner mig sällan utvilad.
Jag kan inte sätta fingret på varför. För jag trivs på jobbet, barnen har det bra i skola/förskola, jag och J har det bra...
Det är väl säkert bara en period nu. Det blir bättre.
Imorgon ska jag på middag hos en kollega, vi blir ett helt gäng! Ska bli kul.
Jaja, nu vet nu att jag lever iallafall :)