biancasmamma.blogg.se

Diskuterade med en kollega om vidareutbildning igår.

Den här utbildningen har varit min dröm i så himla många år nu. Att utbilda mig till speciallärare inom utvecklingsstörning.

Jag har pratat om de med många, varit så sugen på att söka men inte riktigt befunnit mig i livet där det passat in att plugga.

Men nu kliar det i fingrarna alltså.

Jag och J diskuterade det här i somras. Att jag eventuellt kunde söka in till denna hösten. Just då kändes det så långt bort men det vsr ändå en morot på något sätt. 

Tror anmälningarna börjsr öppna i april eller nått sånt så än är det väl ett tag kvar.

Hoppas bara att J hittar ett fast jobb, annars blir det svårt att få ihop ekonomi. Visst kommer jag jobba på sidan av men vet inte alls hur mycket. Läser man information så föreslår ju folk att jobba 50% om man pluggar på halvfart. Det beräknas att man ska kunna lägga 20h/v på plugget. Minst.

Vi får väl se. 

Återstår väl att se om man kan komma in över huvudtaget.

Samtidigt börjar jag liksom tvivla på mig själv, såklart. Det är ändå en utbildning på avancerad nivå. Är jag smart nog? Har jag disciplin så det räcker? Hur går det att plugga med 3 små barn hemma?

Jag vet att jag är duktig på att läsa och skriva, och man läser ju (förhoppningsvis) inte själv.

Jag känner hur mycket jag vill detta. Men jag vill ju inte börja för att sen inte slutföra.

Åååh, jag vet inte...

Man kan väl alltid ansöka och sen tacka nej. Men det skulle ju inte vara kul heller. 

Jag och Malin har pratat i flera år om att plugga tillsammans. Och det skulle vara så himla roligt.

Samtidigt så vet vi inte hur livet utvecklar sig och jag känner ändå att jag vill satsa medans jag fortfarande har viljan och drivet. Medans jag är relativt ung liksom?

Utbildningen är ändå 3 år. Känner mig skittaskig som tänker så egoistiskt. 

Blir galen på sånt här.

Men det mesta hänger ju på att J hittar ett fast jobb. Annars kan jag glömma plugg även detta år. 

Undrar när det ska bli hans tur... han söker och söker. Han blir lovad kontrakt här och där och dom vill såååå gärna ha honom kvar men ändå är de ingen som ger honom något kontrakt. Fattar inte.

Vi får väl se. Det kanske vänder snart. 

Men nu är det dags att gå upp. J hade ställt larm av nån anledning så nu kan jag inte sova mer. Klockan är ändå 7.

Arvid har sin bästis som kommer hit sen.