Livet
Då har det varit tyst här ett tag igen. Gissar att ni alla kan gissa varför...
Jeroens föräldrar har delvis varit här, men den stora nyheten är ju såklart att vi 3 äntligen har blivit 4.
Sitter just nu med världens finaste son på bröstet och myser!
Väntan var lång, oändligt lång. Men i onsdags morse tog vår lilla Arvid sitt första andetag.
Det började med att vi skulle in på tillväxtkoll på tisdagen. Hade varit in på söndagen oxå pga minskade fosterrörelser men ctg och ul såg bra ut. Mindre fostervatten men fortfarande normalt. Öppen 3 cm och tappen var 1 cm.
På tisdagens koll så kunde inte barnmorskan mäta något fostervatten då det troligtvis låg lite för mycket bebis i vägen. Den uppskattade vikten var då 4.6 kg.
Barnmorskan ringde upp till förlossningen och hörde om dom hade något rum till oss då hon ansåg det vara onödigt att vänta längre. Det skulle tas hål på hinnorna fick vi höra... Vi skulle alltså inte åka hem utan nån bebis...
Vi fick komma upp till förlossningen och det togs hål på hinnorna strax före 11 på förmiddagen.
Dagen fortlöpte och värkarna kom smygande. Bad om eda på eftermiddagen och använde även lustgasen.
Jag öppnade mig fint men A ville inte tränga ner så fick dropp för att få starkare värkar.
Natten var hemsk då jag hade krystvärkar bra länge men eftersom han inte trängt ner så kändes de mer bara som man sket på sig om och om igen.
Kl 2.40 anser läkaren att "Nu plockar du fram ditt sista jävlar anamma och trycker ut bebisen".
Efter 34 minuters krystande, alltså klockan 3.14 den 28 oktober tar lille Arvid sitt första andetag. Jag är så sjukt jävla stolt över mig själv som lyckats med detta trots min rädsla inför förlossningen. Jag får Arvid på bröstet direkt och han är så fin... Och gud vad vi har längtat efter honom.
Kommer tårar från både mig och pappan, som varit ett otroligt stöd❤
Moderkakan kommer ut utan problem och sen fick jag sy en del. Sket jag i... jag hade min son där och då... Allt annat sket jag i.
Är supernöjd med förlossningen och allting kring den. Utom det faktum att Arvid var lite gul, så andra dagen på BB fick han sola. Det tyckte han inte om. Att se honom ligga under lampan och bara gråta för att han vill vara hos mig men jag kan inte plocka upp honom eftersom han behövde lampan... Jag grät så himla mycket dem natten. Det plus 3 dygn utan sömn tog ut sin rätt.
Igår kväll fick vi äntligen åka hem!
Första natten hemma gick superbra! Matade Arvid under kvällen, sen sov han till 1.30, då fick han mat och ny blöja. Sen sov han till 6.20, då gick jag och han upp. Amningen verkar kommit igång och jag är så himla glad för det!
Idag har vi varit på återbesök på sjukhuset för nytt prov för hans gulhet. Det hade stigit något men låg bra, men med tanke på hur "mycket" ljus han kunnat få på sig sen igår kväll är det inte konstigt. Så nu ska vi tillbaka på måndag igen och kolla igen.
Bianca gillar sin lillebror och vill gärna hjälpa till! Dock var läggningen igår inge rolig då hon inte ville sova... bara i vår säng. Men hon somnade till slut. Får se om de går bättre ikväll.
Det är såklart en stor omställning för henne oxå. Men vi får lära känna Arvid och lära oss samspela tillsammans ^^
Jeroens föräldrar åkte hem igår morse. Tråkigt, men dom hann iallafall träffa Arvid! Dom var på BB och hälsade på :)
Men nu orkar jag inte skriva mer...
Visar en bild på våra skatter, tänk att dom är mina... Mina underbara barn!
