27 augusti

Dagen har gått så himla fort.
Började dagen med en glad Bianca som vaknade innan alarmet idag. Vi åt frukost tillsammans innan det var dags att förbereda sig för skolan.
När hon är uppe och ska klä på sig så hör jag att hon skriker "Arvid krääääks!" Så jag går upp och han ligger i hallen på ett lakan och är jätteblek. Läpparna var helt vita.
Han följer med ner och lägger sig i soffan. 
Bianca gör sig klar och åker till skolan, hon håller på att komma för sent nästan för att hon kom iväg så sent.

När jag är upp och hämtar Edvin så har Arvid sprungit in på toa för att kräkas mer. Jag kommer i i badrummet och det är kräk ÖVERALLT. Han har troligtvis hållit händerna framför munnen så det har sprutat överallt. Handfatet, toaletten, badkaret, golvet... Så jag hjälper honom att klä av sig och tvättar av honom och medans han går tillbaka till soffan så skurar jag badrummet. 
Han får en hink bredvid sig som han kräks i sen. 
Och jag kan lova, att ha en 1-åring som river i allt och har VÄLDIGT selektiv hörsel så är det inte kul med kräksjuka barn. Jag ringer även dagis och sjukanmäler resten av veckan.

Förmiddagen fortskrider med kräk för A och sovning för E.
Arvid somnar väl någon gång och sover fram tills jag har ätit lunch. Då vaknar han och ber om en macka. Och sen en till macka. Han åt dom utan problem. Och han sa att han inte hade ont i magen längre.
Sen dess har han varit pigg. Han har tagit det lugnt men ändå betett sig som vanligt. 
Både Arvid och Bianca hjälpte till med middag, blev pankis idag. 
Så nu har alla 3 kids nyss badat och ska snart få upp och lägga sig.

Jag vet inte om det är magsjuka, jag hoppas inte. Så tråkigt nu när Edvin nyss är inskolad. Skulle ju bli hans första riktiga dag imorn... men nu får pappan vabba istället. Torsdag är J ändå ledig, så får vi se på fredag hur det blir.

Men anledningen till varför jag skrev att dagen gått så fort är att jag över huvudtaget inte har hunnit reflekterat över att jag faktiskt börjar jobba imorn. 
Har inte tänkte alls på det. Men nu när kvällen närmar sig så känner jag hur magen drar ihop sig (och inte för magsjuka)... Börjar liksom mala om vad jag ska säga imorn. Jag ska liksom börja min första dag med inskolning.
Även fast jag nyss gått igenom en inskolning av mitt eget barn så känns ju inte det som samma sak. Jag känner ju till förskolan, rutinerna, pedagoger och allt. I Mora By känns det som att jag inte vet nånting.

Men men... det blir nog bra. Man får hoppas att föräldrar och kollegor har överseende med att man kommer vara som en yr höna.
Blir en lång dag imorn. Jobbar 7.30-16 och sen kl 17 är det APT. Så kommer väl hem efter att kidsen lagt sig antar jag...
Blir att lägga sig i tid idag. Lär väl åka runt kl 7.

Fy. Fan. Va. Nervös. Jag. Är.