28 maj
Idag fick jag ett samtal. Ett samtal som kommer att förändra mitt liv, förhoppningsvis till det bättre!
Jag stod i köket och faktiskt både bakade kladdkaka och lagade lunch till mig och pojkarna.
Det ringde ett nummer som jag inte kände igen, plus att Truecaller inte kunde identifiera det så jag tänlte först att "Jag skiter i att svara". Men sen fick jag en känsla att det kanske är viktigt, skulle det vara någon försäljare så kan jag ju lägga på liksom...
"Hej jag heter ***** och jag ringer från Karlstads Universitet. Du har sökt Speciallärarprogrammet med inriktning utvecklingsstörning hos oss. Vi har en plats att erbjuda dig..."
Alltså när jag hörde Karlstads Universitet så höll jag på att smälla av. Jag kunde inte stå till när jag med darr i rösten accepterade platsen. Hon sa att "Ja men då antar jag dig precis i detta nu så borde du få ett antagningsbesked i din mejl om några minuter".
Alltså förstår ni? Jag kom in!!! Jag klarade det!
Jag ska få läsa utbildningen jag så länge suktat efter!
Jag blev helt i extas, öppnade mejlet och läste all välkomstinfo.... Helt surreal...
Overkligt. Sjukt. Fantastiskt.
Så många känslor strömmade genom kroppen timmen efter samtalet.
Jag fick lov att gå in på antagning.se flera gånger för att se så att "Antagen" fortfarande står där...
Jag kan fortfarande inte fatta det!
Jag är lycklig, glad, rädd och samtidigt fylld av ångest. Jag vet att jag kommer klara det, jag kommer se till att klara det! Jag är helpepp!
Men samtidigt så gnager den där känslan. Jag har 3 små barn. Jag kommer läsa på avancerad nivå. Jag kommer jobba samtidigt... Det kommer vara så många pusselbitar som kommer behöva passa ihop för att det ska bli genomförbart. Men det kommer fixa sig.
Jag ska ha möte med chefen nästa fredag och förhoppningsvis få mer klarhet i hur vi ska lägga upp studier och jobb.
Jag är så glad! Och stolt. Stolt över att jag faktiskt kom in. Stolt över att jag hade vad som krävdes. Stolt över att jag blev utvald.
Magisterexamen känns stort. Och jag vet att det kommer krävas hårt abete och disciplin. Och jag vet att jag kommer ha dåligt samvete över att barnen kommer att behöva vara på förskola när jag pluggar hemma. Men jag vet att det kommer löna sig! Jag kommer vara så stolt när jag står där med min examen! Helt otroligt sjukt overkligt att jag ska läsa Speciallärarprogrammet i höst!
IIIIIIH!
