biancasmamma.blogg.se

Igår var det onsdag, vilket innebar invägning. Den näst sista under Weight trainer.

Vågen visade ca 1 kg mindre, men måttbandet visade ytterligare -9 cm!!! 

Nu har jag förlorat sammanlagt 22 cm och 9 kg! Helt sjukt alltså... Min midja är nere på 104 cm, när den var 126 cm när jag började för 3 månader sen!

Inte konstigt att inga byxor sitter bra längre.. Känns som att man går omkring i ett tält. Inte ens byxbenen kramar åt som dom ska. Det är ju bra i sig, men jobbigt att bara ha ett par jeans som passar just nu :P
Känns ju inte sådär jättesexigt att gå i 2-3 storlekar för stora byxor liksom, även om man använder skärp...

Men jag är nöjd, så himla nöjd!

Jag har jobbat hårt för att ta mig dit jag är idag! Och jag kommer fortsätta jobba hårt för att nå mitt mål!

Jag är så nära nu! 5 kg kvar, sen är jag nere på 2-siffrigt! Kan inte ens minnas sist jag vägde under 100 kg...

Bara det är ju skrämmande. Att det skulle ta så lång tid innan man tog tag i det.

Antar att det finns en mening med allt. Jag kanske inte varit redo att ge 100% tidigare så därför har det heller inte varit värt att ge sig in i det. Men nu jävlar var det dags! 

Denna resa har varit något av det bästa jag har gjort. Inte bara för vikten och midjemåttet men även för att jag har träffat så många underbara människor, några som kommer stanna kvar även efter att weight trainer är slut.

Har haft världens bästa PT, som alltid pushat och uppmuntrat!

Jag är så stolt! Så himla glad! 

Hittade en bild från 2 år sedan, nån månad innan jag blev gravid med Arvid... Hur sjutton såg man ut liksom... fattar inte hur jag kunde leva som jag gjorde, att jag inte skämdes mer än vad jag gjorde. 

Jag såg ju inte klok ut, det inser jag nu! Bättre sent än aldrig antar jag, men ändå!

Helt sjukt!

Alla är lika värda hur man än ser ut, men att jag inte tog tag i det innan, jag mår nästan dåligt när jag ser hur jag såg ut då... Men det gör mig ju bara ännu nöjdare med hur jag mår och ser ut nu!

Kommer ju inte ha lika mycket tid att träna nu när jag ska börja jobba men jag ska jobba röven av mig för att göra mitt bästa. Kommer ju bli mer vardagsmotion också när man börjar jobba igen.

 

Men som jag sa. Jag är redan så himla stolt över den resan jag har gjort.

Jag är så tacksam att jag har haft min familj och mina vänners stöd all the way! Hade aldrig klarat det själv!

Nu när jag har fått motivation, resultat och inte minst en gnutta självförtroende så litar jag på att jag kommer klara det här!