En månad sen sist
Ja nu är det en månad sen sist jag skrev. Känns som man har gått i en mindre dimma.
Jag har varit sjukskriven för stress och ångest sen några veckor tillbaka så jag har mest försökt fokusera på mig själv senaste tiden. Att ta dagen som den kommer och försöka hitta tillbaka till glädjen att gå till jobbet igen.
Vägen är lång, jag känner att jag fortfarande inte är redo att gå tillbaka till jobbet.
Bara att tänka på jobbet ger mig ångest. Tänker liksom på allt som man ligger efter med, allt som troligtvis ska göras, nytt schema igen och nya ansvarsområden man ska ta tag i. Jag vet att jag inte ska tänka på jobbet nu, men hur kan jag låta bli? Har gått hyfsat bra hittills men nu när det börjar närma sig så kan inte låta bli.
Börjar jobba igen 16e oktober så det är väl egentligen ett tag kvar.
Det jag har gjort senaste veckorna är inte mycket. Träffat lite kompisar, tagit promenader, varit med barnen. Sånt som gör en glad liksom.
Har även träffat psykoterapeut och pratat lite. Känns ändå okej nu liksom.
I början kunde jag knappt lämna A på förkolan utan att få panik och vilja springa därifrån på mina spagettiben.
Nu går det bra, och jag kan prata med mina fina kollegor. I början kunde jag inte ens se dom i ögonen.
Så jag är glad att jag känner mig bättre. Jag hoppas att arbetslusten kommer tillbaka innan jobbet drar igång igen.
Vill så gärna finna glädjen att gå till jobbet igen.
Vi får väl se.
Har haft så sjukt svårt att sova de 3 senaste nätterna. Snittat typ 3-4 timmar igen nu. Så jäkla drygt, jag vet inte vad det beror på. För mycket tankar om allt och inget antar jag. Men grejen är ju att jag är så jäkla trött, men inte sjutton somnar man för det -_-
J har haft samma problem. Så vi är liksom lagom zombie-aktiga här hemma nu, Han som jobbar förmiddag denna vecka oxå så han måste gå upp typ 4... stackarn.
Men nu ska jag ta och plocka upp mina blötdjur till barn ur badkaret, blev en hel del kladd under grötfrukosten så dom fick ta ett bad såhär på morgonkvisten!